Ömer skulle åkt till Ankara imorgon för att hämta upp Visumet. Men började sin resa redan idag. Hanns farbror skulle iväg och jobba någon stanns så Ömer fick sjus till Ankara och bor i natt hos några släktingar, som tydligen var nära släktingar; hans farmors kunsins son med familj (jag vet inte ens att min farmor har kusiner typ?!).. Sedan imorgon bitti kring sju tiden bär det av mot ambassaden för att får denna viktiga stämpel i hanns pass.
Fastän att migratiosverket har sagt att de skickat svaret till Ambassaden (vilket de alltid gör och de är så de gör) så är jag ändå nervös på något sätt. Det hela känns så overkligt och jag vågar inte riktigt tro på det egentligen förrens han står på Landvetter.
Jag menar tänk om han tappar bort sig för evigt på flygplasen i Istanbul där han byte plan... eller tänk om Ambassaden inte ger honom visumet fast än att han ska få det. Ush jag blir så nervös. Men jag är en nervös människa, jag försöker spela cool och optemistisk men egentligen ser jag allt som är potensiella "faror" jag blir nervös av att ha ljus tända på kvällne, tänk om jag inte släcker dem elle rom det på något sätt tänder sig själva igen för att de är så varma.. Detta är hur mina tankar går en vanlig vinter kväll, tänk då Ömer och visumet samt resan!!... Men jag her bestämt mig DET SKA GÅ BRA OCH DET KOMMER GÅ BRA!! (eller hur?)
- NU börjar det "nya" livet för 311:e gången... Antagligen så slutar det igen innan jag sover.. Jag menar låste jag värkligen dörren?
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar