Nu åker ju Ömer snart hem till kandil. Önskar jag att jag var där? Kanske, kanske inte.
Jag har någon slags hatkärlek dit. Samtidigt som det är helt underbart att vara där är det as tråkigt och nervpåfrestande att aldrig vara helt ensam. Att inte kunna bråka (inte för att det sker så ofta, men jag vill kunna bråka med Ömer om jag känner för det) att inte kunna pussas och kramas hur somhelst när man är hemma osv.
Men samtidgt är de ju underbart på sätter Ömers familj tar hand om mig, hur de inkluderar mig och hur fridfullt det är när jag och Ömer lånar någons bil och åker till Ömersfarfars picknick ställe med iskalltvatten och fina grönt träd runt. Hur vi sitter där och äter fågelfrön och dricker cola eller om vi är hungriga, mat som vi har med oss. Det är semester för själen. Att höra tystanden och att sitta ute på balkongen en sen kväll med en filt omkring mig och titta på stjärnorna. Att känna hur ögonen blir tyngre och tyngre och slumra till med huvudet mot en axel. Att sedan lunka in i sängen som är bäddad och sova gott tills flugorna surrar i örat.
Men maten plågar mig, då jag för det mesta blir sjuk när jag är där eftersom den turkiska kökshygienen inte är lika med den svenska, att dessutom sakna tarmludd som man (inte alla) gör när man är glutenintolerant gör ju inte det hela bättre... Jag måste alltid vara försiktig med vad jag äter, inte äta kyckling som inte är nylagad och inte äta soppor. Undvik att dricka cai (te) eftersom min mage inte klarar 20 koppar te med skitigt vatten. Bara dricka te när vi är hos gäster som inte är familj.
Men att komma till Ömer farbror Bayram (hans namn är så) att äta middag som han fru och dotter lagar till och och en av hans egna vatten meloner till efterrätt, att ta hans minsta dotter till affären uppe på hörnan där Sener jobbar och köpa glass det är livet det med.
Som sagt det är en kärlek och ett ogillande som jag inte kan keva utan. Det är en by att älska och förälska sig i. Det är ett ställe som bor i mitt hjärta. En plats som när jag tänker på den fyller mig med kärlek mer än något annat.
Saknar jag det? Ja så klart. Men snart, förr eller senare kommer jag ju tillbaka. =)
Over and out
