Söndag.

Känner mig allmännt omotiverad just idag, får se om det blir bättre till kvällen.. =) Ska nog låna Greys (säsong 6) av min syster och mysa ner mig med ikväll.. ^^

Annars då? Hur e er söndag?

Over and Out

The Castle - Kale

Hittade mitt lilla collage som jag gjorde för min semester dagbok, i September förra året, Och tänka att då kan jag ju slänga upp det, bilden ner för berget med den vacka brogen på... =)

Mysig dag.

Haft en hel mysig dag på stan tillsammans med mina kära vänn Marie-Therese. Trots bombhot mot Nordstan (ett köpcentrum i centarla Göteborg) så vågade vi oss dit, och M-T shoppade lite smått och gott medans jag nöjde mig med en sushi lunch och en muffins. 
Har aldrig sett så lite folk på ett köpcentrum som det var idag på Nordstand, jag tror det var mer poliser än folk nästan.

Snackade lite med Ömer som jobbade på, på sitt jobb heela dan igen tid för vila där inte.

Saknar sommaren som gått, livet som va... Men ser fram emot vintern (om Ömer få komma då så klart, annars kommer ju vintern vara AS kass)... Ser mysiga vinterpromenader i den knarrande snön (även om verkligheten inte blir snöig utan snarare isig och regning?..Haha)

Hur har er dag vart?

Over and Out

Lördags morgonen.

Börjar denna lördags morgon med att gå upp, tidigt, riktigt tidigt ÅTTA! Hallå liksom?! Men jag är så förkyld just nu att jag inet kunnde sova längre. 
Kollade på TV och när mamma (sov över hemma hos mammsen och syrran) gick upp så va de fritt fram att börja spela musik. Så nu spelar det Yusuf Güney i mina högtalare på datan. Underbar morgon musik. Så länge inte Facebook låten kommer... Har tröttnat på den... När jag fick albumet i fabruaria så lyssnade jag bara på den låten och har gjort hela sommaren, det är föst nu den sista månaden jag upptäkt resten av spåren... Bra där liksom. Allra bästa låten är Aska Inat (som han gör tillsammans med  Rafet El Roman och Eren Atasoy) Alla som varit i Turkeiet under sommarn måste ju sett musik videon till den?? Jag vet inte vad man ska tycka om den, smörig kanske?? :P Haha...

För er som inte sett den, och er andra med, här kommer morgon musik...

God morgon.

Strömavbrott.

Jag tänkte på en sak, strömmen. 
När jag pratade men Ömer igår så va det strömavbrott, som vanligt. Det är typ strömavbrott var och varranan dag i Kandil. Men vanligt vis brukar det ara någon timme, om ens det. Men igår så var det ungefär heeela dagen. Han var inte ens upprörd, asså har jag strömavbrott blir jag nervös och ogillar situationen försöker gör allt jag kan för att få ström, eller typ gå till någon som har det. (Fast som fallet igår var hade ju ingen i hela Kandil ström.)
Men i vart fall det jag ville skriva om va hur olika vi hanterar det. Menadas han (och resten av Kandil) tar det med ro, så blir jag (med flera?) helt upprörs och hisspig. - Som i sommras när det super stora ovädret i Alanya var och dte blev strömavbrott så gav jag ju mig ut i regenet och blåsten för att gå till Ömer butik och få sällskap, allt bara för att det var mörkt. Helt olika! haha. Hur kommer detta sig?

-Nattsvart!

Ett ligg eller en kärlek?

Under min sommar i Alanya, och även innan har jag hör många kommentarer om att ALLA turkar bara är ute efter ligg och att de tar med dig till stranden för att ligga eller upp till borgen för att förföra dig. Att de behandlar sina ragg som ägodelar.. Och att dagen efter du åkt  hem ligger han med en ny.

Och visst en hel del killar tror att de äger dig bara för att ni går på disco en kväll, eller för att du dansar en dans. Och kärar ner sig i killar det är turist tejer bra på att göra, och killarna där är bra på att umppmuntar till det och få sig ett ligg eller två för att sedan få en ny tjej kvällen efter.. Och visst det stämmer att stranden är en välbesökt strand, båda dagstid för sol och bad och nattid för andra ativiteter. Och vilken tjej blir inte hänförd och förförd av de dära mörka ögonen och charmen han besitter tillsammans med den hänförande utsikten från borgen på berget. Oavsett nattetid eller dagtid, så får utsikten en att blir kär i sig själv. Den är ju hänförade.

Men samtidigt så finns det situtationer som är bakvännda, tjejer som får killen att falla och ha en passion i en vecka när sedan tjejen åker hem till sin kille hemma i norden, polen eller ryssland. Sedan får vi ju inte glömma allt sönder blonderade trash som inte vet vad kläder är och som inte vet vad ledig och upptagen är och som inte vet skillanden på att handla och kladda.

Och sedan finns de ju de killar som menar de det säger och som menar att du är kärleken ideras liv och att de vill gifta sig med dig och som menar att helt eneklt ta med dig till en underbar plats när de tar dig till borgen, och som när man åker hem ringer innan du ens satt på telefonen. Och som stå roch väntar på dig när du kommer nästa gång. Som undertiden du inte är där pratar om dig hela tiden. Killar som helt enkelt är äkta.

Ska man vara rädd..? Asså man kan la få sitt hjärta krossat i Sverige lika bra som där. 
Man ska väl alltid vara rädd om sitt hjärta. Och aldrig göra något som man kan ångra dagen efter. Lurad visst det kan man blir det med. Om man har otur. 
Jag tror helt enkelt på försiktigthet och på att lita på sig själv. Att ta reda på sanningen ovh historian.
Men för att vinna måste man satts,a oavsett om man är på krogen i sveirge eller på ett disco i Alanya. Kärlek är kärlek oavsett land och plats.

LOVE

Turkiets Nationaldag.

Well idag är det Turkiets Nationaldag. Grattis(?!)

Vad innebär det mer än att barnen är lediga från skolan och att banker en del sjukhus osv är stängda?

Grattis!!

Jag pratade precis med min kompis Janneke, som är tillsammans med en av Ömers vänner, Sener.

Janneke berättade att Sener fick turist visumet (igen) så nu kommer han till Holland i tre månader (90 dagar) så GRATTIS säger vi till dem.
Är kallas glad för deras skull. Lite avist också eftersom de planerar att han ska komma nästa vecka, jag vill också kramas en vecka senare...

Men jag måste ivilket fall vänta tills efter Bayram (kring den 19:E november va?) Även om Ömer skulle få sitt visum innan. Men samtidigt är ju det bra för hela helgen den 12-14 november åker ju jag till Stockholm med Louise, Fannie och Mimmi (SCUF). Så det hande kanske vart lite tråkigt för Ömer att följa med dit? Vi ska ju gå på mat för livet mässan osv. En tjej helg med glutenfri mat, kan det blir bättre? Jo asså det skulle ju inte vara fel om Ömer kom igår, men nu går ju inte det så man får se det lilla ljus man har här som possetivt kanske?

Anyway Grattis igen till Janneke och Sener. =)

Over and Out

Toppar och Fall

Livet går upp och ner så enkelt är det. Det är ett faktum som bara är att acceptera. Men frågan är vad kan vi göra för att det ska gå mer upp än ner? Eller snarare vad ska vi göra för att stanna uppe?. Att ta sig upp är jobbigt nog. Hur ska vi stanna? 
Varje gånge man är nere känns det som om det blir jobbigare och jobbigare att ta sig upp till toppen, där utsikten är vacker och livet på topp. Det känns som om det är lättare att stanna nere i dalen än att klättra igen. Men varför? 
Vad ska man göra för att inte rammla ner, och om man rammlar ner hur ska man hitta fotfästet och ta sig upp igen? Finns det klätter selar och livlinor som fångar en eller är det frittfall ner till grunden igen?

Vad får en att hitta fotfästet, vad får en att ta första steget upp? Och vad får en att fortsätta trotts att man snavar på vägen, trotts att man ibland faller tillbaka några meter? 
Hur ser man målet på så långt håll. Hur behåller man målet om man kommer dit? Eller är målet att klättra upp för första berget och sedan fortsätta upp på nästa berg eller upp i himmlen? Hur vet man att man inte faller? Hur vet man att det finns någon som fångar en? Hur vet man?

Är det meningen att det bara ska gå upp upp och upp eller är det meningen att det ibland ska gå några meter ner också? 
Vore livet bra utan fall? Eller är det fallen som gör att man uppskattar när man når toppen? Är det fallen som får en att uppskatta våra mål och när vi når dem, när vi lever igenom dem? Är det kanske fallen som gör livet?
För utan fallen hur skulle vi då hitta toppen? Hur vet vi då att vi är på toppen? 
Eller är ett liv på toppen helt enkelt toppen?

Over and Out

Lonely.

För att gifta dig, behöver du vara rik. Rikare än vanligt.

Ur ren nyfikenhet satt jag och läste SDs invandlarpolitik och deras parti program, delan om att gifta sig med icke svenska medborgare höll mig kvar... 
En punkt;

Den härboende personen skall påta sig försörjningsansvar för den anhörige under en femårsperiod och skall dessutom betala en engångssumma, uppgående till ett prisbasbelopp, som ett bidrag till statens utgifter för den anhöriges svenskundervisning och övriga anpassningskostnader. (Ett basbellop är 42 400 kronor enl http://www.svensktnaringsliv.se/forsakring/nyheter/article83295.ece)Alltså om SD skulle få igenom sin invandrarpolitik innan jag gifter mig kommer jag behöva vara ännu rikare än vad jag behöver vara inför mitt bröllopp... Jag behöver ha 42 400:- extra till min brölloppskassa. Hmmm lycka till med det liksom! Som om jag någonsinn kommer kunna gifta mig då!!..

Vad tycker vi om detta??!

(resten av invandringspartiprogrammet kan ni som är nyfikna läsa här... http://sverigedemokraterna.se/vara-asikter/invandringspolitisk-program/)

Over and Out

Framtiden, imorgon, igår eller om några år?

Igår hade jag och Ömer ett ganska intressant samtal. Vi pratade om hur mycket vi saknar varandra (intressant sp far... NEJ!) men ivartfall... Han påstår att han saknar mig så mycket att han snart går av (vilket fysisktsätt är omöjligt) men jag förstår känslar, som också finns hos mig. 
Jag sa, förra året var det lättare, det höll han med om och sa att det var för att detta året ä'r allt annorlunda, vi har bott tillsammans sex av tio månader detta året. Och vi är mer vana att ha varandr aän att inte ha varandra. Detta stämmer ju...
Jag funderade under natten när jag inte kunde sova eftersom jag var hungrig (åt senare under natten när jag vacknade för 111:e gången två stycken mackor med skinka.)... Men ivart fall mina tankar gick omkring... Jag tänkte är det inte meningen att det ska bli lättare med tiden inte svårare? Och ringde Ömer som sov (kul att någon gör det) och han sa att det var för framtiden. Sedan somna han om. Men min fråga är nu... När börjar framtiden?

Mina tankar gick ockås till mina mardörmmar om att Ömer inte får något visum osv. Jag drömde i insomningen att jag ringde till migrationsverket och de sa nej... Ush. Jag gruvar mig för detta samtalet och funderar på att få någon annan att ringa det?
Men om mardrömmen blir sann, vad gör vi då?

Over and Out

Update;

Nu är alla frågor ifyllda, foton namnade och beskrivna, passtämplar kopierade ID handling likaså. Nu återstår bara att knalla ner till Skatteverket imorgon och får ett såkallat familjebevis... Så de vet att mamma är min mamma typ antar jag eller??:. Bevis på att jag inet är gift eller så kanske..? Jag vet inte.
Jag känner hur dagen med beslutet närmar sig, samtidgt som det känns befriande känns det tungt, då de negativa tankarna inte kan hålla sig borta.. Jag menar TÄNK OM han skulle få nej, vad händer då? Vad ska vi göra då, de finnings B plan just nu.. Inte en som är bra iaf. Det MÅSTE bli ja. Snälla liksom.

Ömer jobbar på nere i Kandil, han har fått jobb i en typ järnaffär just nu och jobbar hela dagarna.. Det är ju bra. =) Saknaden växer för varje dag och jag får svårare att somna för varje kväll som går känns det som, som om bäst agosedjuret var hemma när man sov över hos mormor när man var lite ni vet?... Man somnar tillslut men det är inte samma sömn som vanligt.

Jag vill att framtiden ska komma nu, eller jag vill iallafall se in i den! Veta vad som komma skall! Om det är possetiv i mitt liv då, annars vill jag vet så jag kan ändra. Jag vill ha LYCKA... Jag vill finna den.

Kleopatra stranden i Alanya i Februari... =) -KÄRLEK

Over and Out

Visumet...

Lite uppdatering i hur det går med visumansökan för Ömer, han har ju varit på sin intervju för en månad sedan och det gick bra, tror vi. Haha... Idag fick jag mina frågor, de ska vara inne senast om en månad, men jag planerar att ha dem inna i nästa vecka. Desstu snabbare jag jobbar dessto sanbbar kommer han, hoppas jag. =)

Saknar Ömer massor nu, det känns ensamt... Tyvärr.

Planerar massor som vi ska göra när han kommer. Hoppas bara jag hittar ett jobb tills dess, annars blir de lite knapert i kassan. Men de ska nog ordna sig. =) Är opptemistisk för det är ju jag.

Första bilden som togs på mig och Ömer förrutom några suddiga på Robin Hood. Scarf i maj i 25gradig värme är inte alls märkligt!

Februari 2010... I Antalya

Sommaren 2010..

Bilder.

När jag ändå lägger in bilder från min gamla mobil kan jag ju slänga in lite bilder från förra året i September när jag och Ömer var i Konya och Kandil första gången.. Dessa är från Konya och Ömers syster Nalan med sönerna Ismail och Isa.

Btw; Sjalen som jag har på mig var en fin lila (som de flesta av mina vänner sett??) som ömers syster broderat på och sytt dit spetaskanter osv och gav mig första gången vi sågs. ^^ Där av har jag på mig min gåva.