Igår hade jag och Ömer ett ganska intressant samtal. Vi pratade om hur mycket vi saknar varandra (intressant sp far... NEJ!) men ivartfall... Han påstår att han saknar mig så mycket att han snart går av (vilket fysisktsätt är omöjligt) men jag förstår känslar, som också finns hos mig.
Jag sa, förra året var det lättare, det höll han med om och sa att det var för att detta året ä'r allt annorlunda, vi har bott tillsammans sex av tio månader detta året. Och vi är mer vana att ha varandr aän att inte ha varandra. Detta stämmer ju...
Jag funderade under natten när jag inte kunde sova eftersom jag var hungrig (åt senare under natten när jag vacknade för 111:e gången två stycken mackor med skinka.)... Men ivart fall mina tankar gick omkring... Jag tänkte är det inte meningen att det ska bli lättare med tiden inte svårare? Och ringde Ömer som sov (kul att någon gör det) och han sa att det var för framtiden. Sedan somna han om. Men min fråga är nu... När börjar framtiden?
Mina tankar gick ockås till mina mardörmmar om att Ömer inte får något visum osv. Jag drömde i insomningen att jag ringde till migrationsverket och de sa nej... Ush. Jag gruvar mig för detta samtalet och funderar på att få någon annan att ringa det?
Men om mardrömmen blir sann, vad gör vi då?
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar