söndag 21 november 2010

Från start.

När jag ändå har tid över så här kvällen innan Ömer kommer så tängte jag berätta hur hela historian började...

Efter en knöglig vår som bjöd på lite motgångar i livet så bestämmde jag, mamma, Jossan (min syster) och Emil (vän till familjen) oss för att åka en vecka till sol och bad i Alanya Turkiet, jag som hellre såg oss åka till Cypern igen, va den minst lyckliga, men ack så lycklig ändå över denna välbehövliga semster. Som dessutom var den första ledigheten jag hade efter att jag tog studenten året innan. 
Så kom då dagen den 13 Maj 2009. Väl packade och laddade åkte vi till Landvetter och flög till Anatalya. Kom fram ganska sent till Alanya, så det blev middag på hotellet. Jossan och Emil va trötta, och vill eladda batterierna till resten av  veckan glada party nätter. Jag och mamma tog en promenad. Vi gick ner till Ataturk gatan som inte låg så där jätte långt från vårt hotell. Och på andra sidan gatan såg jag en butik, som hade en fasad helt klädd i vitt... De höll på att stänga så vi tänkte att vi går tillbaka dit imorgon efter stranden. 
Morgonen kom och vi gick upp tidigt. Handlade frukost på Tansas och slängde i oss. Drog på oss badkläder och va laddade för att gå. Jag frågade mamma om vi inte bara kunnde gå förbi butiken och kolla på utsidan, om det värkligen va vart att kolla senare liksom. De gillade allihopa så vi gick på den sidan av gatan för att slänga ett snett öga..Jag stannade och såg en kalas fin klänning. Frågade en nisse som stod där hur mycket. Han jobbade dessvärre inte i den butiken och snackad eom att han har mycket finare klänningar hos sig. Vi sa kansek de... Fick veta att den klänningen jag vill ha va way to expansive.. Sa till den "trevlige" mannen att vi kommer tillbaka och kollar efter stranden. Vista sa han. 
Vi badade nere på Kleopatra och kökade på burgerking innan vi gick upp igen. Eftersom alla fyra inte kunde dusha samtidigt så gick jag och mamma tillbaka till butiken för att kolla medans de andra gick tillbaka till hotellet. Vi hittade den "trevliga" mannen igen och vi frågad ehan vad han hade. Han visade oss de vanliga tråkiga grejerna som alla har... Vi kollade och han slog i oss att han gjorde "bra" pris for oss, idag vet jag att de va bullshit. Men anyway då visste jag inte bättre. haha... 
Vi sa att vi skulle komma tillbaka efter dushen och ha med oss resten av vårt resesälskap då. Så efter dushen gick vi dit allihopa och kollade och handla lite grann. Den "trevliga" mannen (vid namn Ferdi) tyckte la att min mamma va "vacker" eller något för han ville dricka te med henne på kvällen. Problemet va bara att hon hade tre ungdomar med sig, som hon inte lämnade åt sitt öde i Alanyas nattliv första kvällen. Ferdi hade lösningen, hans "kompis" (de är inte kompisar egentligen vet jag nu) tillika kollega i affären som va i vår ålder skulle ta med oss ut och visa oss de bra ställena. Party laddade som vi va gillade vi tanken av att en turk skulle visa oss vad som fanns att se typ. Så vi tackade ja. Hälsade på vår guide och bestämmde att vi skulle komma kring tolv när de stängde. 
Drog ner till hamnen och kollader runt och sedan blev de hotellet och fixa sig för kvällen. Middag och sedan av klockan 23.30. Så vi drog dit. De höll på att stänga så vi började förfesta i affären på billig vodka köpt till överpris i supermarketen på hörnan och äcklig "redbull"... Sedan drog vi ner mot hamnen. Vår guide berättade att han hette Ömer och att han va 22år. 
Vi kom ner till Robin Hood som blev stället för kvällen. Vi va drä i en timme och jag och Ömer pratade om lite allt möjligt medans vårt sällskap dansade och röjde. Efter ett tag frågade Ömer om vi inet kunde ta en promenad i hamnen. Jag kollade med mina resekamrater om det va ok och de va det självklart!.
Vi gick nere i hamnen och pratade om lite ditt och datt. Sedan satte vi oss på en bänk som idag inte finns kvar nedaför red tower. Vi pratade mera. Och efter ett tag skalla Ömer mig i ett försök till att pussa mig. Han frågade om vi skulle gå till stranden och vi gick. (klyshe i alanya red tower och stranden men men...) Vi gick och vi gick och vi gick sträckan mellan hamnen och kleopatra känndes väldigt lång även om jag vet att den inte är det. Va lite små rädd, kan man väl säga som gick i väg med en okänd man som jag kännt i några timmar. -Men allt gick bra vi hade en trevlig tid på stranden och va tillbaka till Robin Hood till tre när det stängde. Ömer följde oss till hotellet och frågade om vi kom till affären i mon och drack te. Och så gjorde vi, och det blev utgång (både till diskon, borgen och stränderna) och te drickande resten av veckan... Hade en allmänt trevlig tid. (lite åter hållsam med va man kännd och inte kännde typ..?)
Sista kvällen va som de flesta andra, men när han lämna mig (oss) på hotellet så fråga han efter min MSN. Jag som inte visste om han menade allvar eller om jag "var en i raden" gav honom den och hoppades lite halft på att han skulle adda mig. -Och det gjorde han.

Sedan följde en sommar av långa MSN konversationer på nätterna och små sms på dagarna. Tjat från Ömers sida ledde till att min mamma följde med mig i två veckor i September. Jag och Ömer åkte då till hans familj i deras by mellan Konya och Ankara i fem dagar. 
Vi umgicks även med hanns kompis och hans tjej. 
När vi åkte hem fälldes det några tårar.

Vi gick tillbaka till att ha långa MSN konversationer på nätterna och sms på dagarna. Någon gång i november bestämmde vi att Ömer skulle stanna i Alanya över vintern och att jag skulle komma ner dit i sju veckor i januari och februari.
Den 16:e februari förlovade vi oss. Snabbt visst, men när det rätt så är det?

Sedan vet vi ju fortsättningen.

Det var den lilla historia....

Over and out och God natt...

(kanske dröjer lite med updates... ska försöka komma tillbaka snart!!) See ya!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar