Tja nu är jag ju hemma i Sverige igen, sov ensam i min lägenhet, och det är första gången sedan April som jag sov helt ensam. Det känndes väldigt ensammt måste jag säga. Men jag hoppas att jag inte behöver sova ensam så länge till... Hoppas Ömer frå sitt visum oh kommer hit snart!.
Sista dagen i Alanya var helt underbar, Ömer var i stortsett ledig heeela dagen. Vi började med att ta en sov/mys morgon fram till ett snåret då vi stutsade upp och tog snabba dushar innan vi gick ut. Vi började med att gå till Ömers två kusiner. Apo och Mhemet. Att säga hejdå till Apo var lätt, jag vet ju att jag ser honom nästa år om innte jag kommer mer detta året. Men Mhemet var svårare. Han åker ju in till armen i februari och kommer jag inte innan det så ses vi om två år typ när han kommer hem igen (armen är 15 månader lång). Och även om risken är relativt låg (beroende på vart han åker) så finns ju risken att han inte kommer hem. Ush jag blev ledsen av bara tanken på det. Så han fick många kramar och många "va försiktig" och "skriv på facebook hela tiden!!!" Mne jag vet att det kommer gå bra. Med tanke på att det är honom vi väntar på för att vi ska gifta oss (okey även om han inte vart i amrne hade vi väntat!!) men jag vill somsagt inet gifta mig utan honom eftersom han är min "bästavänn" i Turkiet. Som en lillebror på ett vänskapligt vis typ.
Sedan gick vi och åt lunch på Cici hos Ömer andra kusin. Sedan blev det ett sista dopp i det blå, som förengångs skull var blått och stilla istället för grått och vågit. Helt underbart var det. Efterdet avr det daggs att gå hem och dusha igen och sova i en halv timme sedan va klockan sju och Ömer gick och jobbade i tre timmar (när han chef gick hem för att trycka i sig mat efter fastans slut för dagen.) och jag packade det sista i mina väskor.
Klockan tio så ringde Ömer och sa komner vi ska gå och äta. Sedan gick vi till Karsi Kara, helt underbar restaurang som vi alltid går till min sista kväll i stan.
[De är så trevliga och även om hälften av dem är Ömers vänner eller släktingar så låter de oss äta i fred, något som jag saknar på många andra ställen där vi känner folk. Då de kommer och snackar och så (med Ömer på turkiska) hela tiden så det är nästan som att äta själv.]
Sedan gick vi till Orhan och snackade lite och sedan var det daggs för mig att gå hem och dusha och byta om till resekläder. Under tiden jag var i dushen kom även Orhan hem till oss, Ömer tvingade han att gå ut på balkongen när jag skulle gå till sovrummet. Tja ni vet han kan ju se mig i min handduk HERRE GUD liksom. Sedan drog Orhan hem och sov. Och det var daggs för oss att gå till transfer bussen. Påvägen dit ringde vi till Yusuf som kom och yoinade oss. Tack för det!! När jag kramade om honom så fälld ehan en liten tår och sa att han skulle sakna sin "yinga". Och så kollade han elakt på Ömer och frågade honom varför han inet grät... (för att jag förbjudit??)
Sedan tog jag bussen till flyget och fick ta med mig 15kg extra helt gratis =) haha. Brevid mig på flyget satt två tjocka turkar och tog hela min plats nästan med. :P Jag som är "rädd" för att nudda folk hade en jobbig tid. Men sov mest.
Sedan blev det Malmö och mormor och morfar i två dagar. Och i går Götet. Och nu ensamheten.
Over and Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar